NM reflektioner

NM i Finland är förbi och här kommer en första personlig reflektion om resan som innehöll det mesta. 

Först skall det sägas att om ni någon gång i pimpelkarriären får möjlighet att åka på nordiska mästerskapen i pimpel, gör det! Det ger energi och erfarenheter för flera år framåt. Detta arrangemang är något som vi måste vara riktigt rädda om!

Resan började på tisdag morgon och i skrivande stund, måndagen därefter, sitter jag på tåget hem mot Hudiksvall. Under några få dygn har jag lärt mig mer om pimpelfiske än jag trodde var möjligt. Jag har dessutom breddat mitt nätverk inom pimpelfisket åt både västlig och östlig riktning.

Efter att ha mött upp stora delar av det svenska laget inför båtfärd över till Helsingfors var stämningen redan då på topp. Fiskehistorierna avlöste varandra och när en mästare som Leif Lothström släppte den ena sanningen efter den andra om hur fiskets gåta skall lösas så var det bara att suga in det som ryms på hårddisken.


Väl över i Finland får jag o Thomas RM ett infall om att ta oss till förra årets finske lagkapten Tom som har en fiskebutik 3 mil utanför stan innan vår buss skulle avgå. Sagt å gjort, 800 kr t o r o så stod vi inne i en butik med enbart tävlingsgrejer. RM visste inte var han skulle börja sin inventering bland mörtkrokar och tafspirkar... Efter kaffe, erfarenhetsutbyten och en del inköp tog vi oss tillbaka och vidare på bussen för stopp på flygplatsen där norrmännen, Micke och Super-Lotta Engvall skulle hämtas upp. 5 timmar senare anlände vi till hotellet i Viitasaari.

Dagen därpå var det träningsfiske och vi i svenska laget var taggade att testa fisket. Jag och RM drog efter finske kaptenen Jussi Rossi rakt över sjön 4-5 km bort. Efter att ha testat av några områden kom Jussi på fisk och vann tävlingen överlägset på 8 kilo. Finland dominerade tävlingen på 10-15 grammare men Micke (2:a Hs), jag (4:a Hs) och Malin Granström (1:a) fick pris. På kvällen fick vi sedermera reda på att tävlingsområdet var precis utanför vårt hotell och att det återigen väntade tusenbrödrabestånd.

Kvällen ägnades åt analys av fiskeområdet som var relativt litet till ytan. Vi utmejslande 3 heta områden. Startområdet, en vik på bortre landet och en vik till höger cirka 1,5 km bort. Men nr 1 var att ha koll på var finnarna spred ut sig.

Väll vid utgången drog två finska herrseniorer mot viken till höger och Leif och Nora-Thomas hakade på. Jag gick 200 m bakom. Väll inne i viken stannade finnarna plötsligt och pratade och Leif o Thomas gick förbi och satte sig i viken varpå finnarna började springa hemåt. Jag anade odåd och korsade därför sjön mot viken på bortre sidan. Där satt redan Lotta med flera finnar. Starten gick och jag fick några glin, varpå RM kom förbi och sa att Leif och Thomas inte haft en stöt men att norrbaggarna hade stannat vid starten och att det nappade bra med småglin där. 5 min senare slår Lotta ett hål bredvid en finne och börjar hästdra 30-40 grammare! Men det visar sig vara ENDAST dessa två hål det nappar i på området. Jag går till sist längre in i viken och efter 20 minuter hittar jag ett hål med glin. Ser samtidigt att Lottas hål mattas av och hon kommer in mot mig med omkring 2 kilo i kunten. Hon slår ett hål 10-15 meter utanför mitt glinhål och återupptar dragandet på 30-40 grammare. Tror inte mina ögon och sätter ett hål mellan våra två. Hinner knappt ta djupet innan den första med kropp var krokad följt av flera i samma storlek. I detta skede hade den största hetsen bland de tävlande lugnat ner sig och vi var helt själva med uppskattningsvis 150 meter obborrad landyta på samma djup. - Nu är det klart sa RM som kommit förbi och jag hade samma känsla. Jag  sa t o m till Lotta att vi skulle lägga ner pirkarna på botten om någon skulle komma förbi. Men trots att vi därefter formligen pepprade kanten fick vi inte ens EN stöt till! Helt sinnessjukt...

Stressen hade vid den här tidpunkten börjat komma och jag förstod att det skulle bli tufft när RM kom och sa att norrmännen hade suttit på fisk hela dagen. Med styva timmen kvar drog jag och Lotta kuntarna på ryggen och begav oss mot starten. Jag gjorde ett sista desperat försök mot ett land som inte var överfiskat och drog 120 glin innan tävlingen var över. Stannade på 216 fisk på 3,1 kg. Nora-Thomas 3,6 kg och Leif 2,4 kg. Vi var sannerligen akterseglade då norrmännen hade 4,7 kg, 4,4 kg och 3,4 kg. Magnus Riksfjord, som på tävlingen dagen innan var sist och knäckt i HS på endast 6 hg hade nu alltså mest av samtliga och korades som nordisk mästare 2016. Det bevisar att det kan vända snabbt i pimpel! Lotta och Malin Granström lyckades dock rädda den svenska hedern med guld och silver i DS. Och vad vore vi i Sverige utan Super-Lotta och maraton-Malin!? Dom levererar jämt, tametusan varenda gång! Dessutom gladde Oliver Nords silvermedalj i herrjunior.

Banketten blev som vanligt en härlig tillställning även om vi i herrlaget misslyckats med vårt mål. Men man ska alltid lära sig av sina misstag och vi kommer tillbaka, var så säkra...

Vi pratade därefter en del med Marcus från finska förbundet. Han berättade bland annat om deras häftiga öppna finska mästerskap med över 1500 deltagare, om deras NM kval och att pengar från dessa arrangemang öronmärks för landslagsresor, kläder m.m. Kanske vore något för oss att ta efter!? Han berättade även att de har mästerskap i Mörtpimpel med 400-500 deltagare samt mästerskap i SNORGÄRS-pimpel med 300 deltagare. Ja vi har mycket att lära av våra grannar i öst kan jag lova!!

Ses på SM till helgen. Då tar vi nya tag!
Martin