Debuten blev ingen succé för Leijon

Första året i seniorklassen var ingen succé för mig. Om det var jag som gjorde tokfel eller om det var en liten miss i avruskningen är oklart, jag tror på det sista. Fick tipset av Martin om ett grund som låg 3 km bort (se markerad bild) där de hade vunnit många tävlingar tidigare och som alltid höll fisk. Anledningen till att jag inte valde första alternativet är det att jag gillar inte att fiska i klunga. Jag såg mer möjligheter till att göra nya och vågade saker här borta. Det kändes som om att det fanns mer valmöjlighetr. Jag som inte hade någon aning om vart jag skulle gå, studerade kartan och traskade bort till det stället. Med endast 3 minuter kvar till start kom jag fram och hämtade andan och drack lite innan jag gjorde mig redo för starten och att börja borra. Isen var tjock men det gick väldigt bra, det var inga problem att ta sig igenom. Drog fram varpöspöet med en Kinnepirk i storlek 45 mm riggat med en Skärvalångskroken (lila/orange garn med grönt öga)  i storlek 16. Satte på en vit maggot och en plastblodis och sänkte ner. Direkt krokade jag tre abborrar i storlek av 30-40 gram och blev överlycklig. Att sitta helt själv längs med avruskningen och få en sådan start kan bara blir bra. Undrade om jag hade gått på grundet med en gång, första chansningen. Det var självklart inte på toppen förstod jag med en gång då jade hade 2.5 meter djupt, men grundet kunde inte vara långt borta. Nästa hål jag gjorde fick jag även i det tre snabba. 
Såg hur klungan 400 meter närmre starten längs med avruskningen även de fick fisk, tänkte att det skulle vara skönt för då kunde de gärna stanna där borta och inte lägga märke till att jag satt still. Daniel Blom kom fiskande mot mig och när vi möttes hade han endast en fisk, han gjorde ett hål precis utanför mitt första hål och plockade direkt en fin fisk på 3 hg. När fisken inte längre var aktiv i det hålet borrade jag mig vidare och letade, men fick tyvärr inte så många. För varje tionde hål fick jag en fisk ungefär. Bytte till blåmyska och mindre pirk, denna gången i storlek 38 mm. Tänkte att jag skulle kunna lirka upp någon fisk. Insåg snabbt att jag inte kunde fiska på det sättet på tävlingen, att jag skulle trötta ut mig alldeles för mycket. Isen var ju ändå tjock och jag är inte den starkaste personen i startfältet. Jag behövde verkligen ett hål att sitta och fiska i under en längre tid, för mina armar började redan bli trötta och det hade endast gått 45 minuter. Jag fortsatte leta efter grundet  men kunde verkligen inte finna det. Insåg sedan att grundtoppen måste ha legat precis på andra sidan av avruskningen, alltså på lagsidan. 

För att spara armarna en sväng gick jag in mot kanten där jag såg att alla satt och drog fisk för att testa lite i gammelhålen. Utan någon vidare framgång tog jag mig tillbaka till stället där jag tidigare fått mina fiskar. Klungan som tidigare satt närmre starten hade splittrats och det var endast ett fåtal kvar som gick och kämpade i gammelhålen. Jag kom ut och fick då 4 snabba fiskar i första hålet och fick äntligen upp hoppet. Tyvärr var det de enda jag fick på min tur ut. Kollade på klockan och då såg jag att det endast var 2 timmar och 15 minuter kvar av tävlingen och jag chansade på att jag hade ca 600 gram abborre i min påse. Av att döma de som suttit och dragit hela tiden hade jag inte en chans på det, jag var fullt medveten om det. Att borra ner de gänget som redan satt och plockade småfisk var ingen mening. Jag skulle antingen bara förstöra för de eller inte ha någon aktivitet vid mig. Att försöka finna ett område där jag skulle sitta på ett omborrat område och dra fisk var även det svårt att tro. Skulle jag hitta det finns det ingen chans i livet att jag skulle hinna plocka ifatt den mängd med fisk som de redan hade som satt och plockade i och med att jag såg hur liten fisken var som de plockade. Bestämde mig då för att sicksacka mig mellan kanten och avruskningen och leta efter större fisk i det lilla djup som fanns där. Framgången inom detta var någon hektosfisk var femtonde hål med mina 50-70 meters mellanrum. 

Med endast 45 minuter kvar till fisket var slut började jag bli orolig på om jag skulle hinna in i tid. Föret var inte alls som det hade vart när vi gick ut och jag hade ju faktiskt endast kommit fram med tre minuters marginal. Bet mig i kinden och övervägde att fortsätta på min strategi eller om jag skulle ta mig mot avruskningen och fiska i gamla hål tillbaka mot starten för att safea och inte falla på att jag inte skulle komma in för sent, även om min fisk inte skulle räcka någonstans hade det vart retligt att komma in på sitt första SM som senior för sent. Tog sikte på första kröken sett från mitt håll och valde att fiska med samma mellanrum på de hålen som jag hade gjort om jag borrat nya. Ingen framgång här heller och jag började tröttna på att jag verkligen inte lyckades med någonting denna tävlingen. På min väg tillbaka mötte jag en man jag bytte några ord med på utgången där han berättade hur kul han tyckte det var att jag börjat skriva här på pimpelsport.se , riktigt kul att höra. Jag uppskattar kommentarer som dessa till max! Hur som helst, han frågade mig hur det gått för mig och när jag skrattar och bildar något ord av svordomar får jag ett skratt tillbaka som svar. Sedan visar han mig ett hål där han tidigare fått fisk och råder mig till att gå dit. Det var endast 15 meter bakom där han satt och fiskade. Jag tänkte att fiskarna skulle var tjuriga så jag slängde ner blåmyskan med massa nya fina Nisse-blodisar och tog till varje knep jag bara kunde. Det var djupare där så jag fick varpa en lite längre stund för att få upp fisken än vad jag fått tidigare. Och ja, det stämmer: jag fick fisk. Fisk två små loppor där innan även det dog och jag valde att traska vidare. Önskade mannen ett fortsatt skitfiske innan jag fiskade mig bort åt. 

De sista minutrarna som var kvar fick jag ingen fisk. När det endast var 3 minuter kvar såg jag ett par skarpt färgade byxor som jag kände igen komma lunkande på isen. Det var Cecilia som hade suttit och plockat mycket fisk intill kanten och även hon var rädd att hon skulle komma för sent in. Med nyfikenhet fick jag reda på att hon hade fått så många fiskar som 268 stycken varav ett nytt PB på abborre. Blir direkt nöjd med att jag inte valde att gå in och fiska tillsammans med de, fisk som snittar 10 gram i storlek är ingenting för mig i stressad situation på ett mästerskap. Hon inväntade tiden ut med mig och vi gick tillsammans in och gick igenom dagen om vad som hänt och hur det gått för oss vid testandet av de olika teknikerna. Jag kan egentligen inte vara missnöjd med min prestation, jag gjorde det jag trodde på och kämpade för någonting som inte gick hem denna gången. Jag gick inte på fisken ute på djupet som jag trodde att jag skulle göra. Tyvärr. 

Vid sållen får jag se på Cecilias groteska abborre och börjar fundera på om den möjligen väger mer än vad hela min påse gjorde. Som tur var hade jag fel, lyckades knapa ihop 1300 gram, pinsamt. Cecilia fick resultatet 3900 och att hon inte ledde. Vilka vikter damerna hade vägt in, kul! Jag som hade målet med topp fem kunde sluta drömma och insåg att det gick käpprätt åt helvete. Jag började då leva på hoppet att Cecilia kanske skulle ha en chans till medalj, åtminstone pris. Så jag gick tillbaka till arenan från fisket med tummarna hårt knutna i händerna och hoppades på att Cecilia skulle ha lyckats. 
När jag bytt om och gjort mig redo för att deltaga i prisutdelningen för att dela ut ’pimpelfiskare-mot-cancer-armband’ var det en dam som försiktigt knackade mig på axeln. Tänkte att det var självklart att hon ville köpa armband så jag drog upp påsen med varierande storlekar framför näsan på henne. Istället ville även hon tacka för att jag deltar med mina texter och tankar här. Måste bara få flika in och säga att jag är väldigt tacksam för alla fina ord jag fått från läsarna. Det är verkligen kul att känna uppskattning för mina texter. Tack! 

Jag bytte även några ord efter tävlingen vid prisutdelningen med mannen som gav mig tipset till att fiska precis bakom han. Han ger mig en blick som sa att jag egentligen inte ville veta vad han skulle säga. Han meddelar mig att bara några minuter efter att jag hade lämnat han så hade han lyckats få igång fisket och plockade fina fiskar. Rackarns! Tur jag har trogna medarbetare här på pimpelsport som håller snittet uppe och lyckas placera sig. Placeringsmässigt för min del är ingenting som egentligen behövs prata om. Det spelar ingen roll, för nästa år tar jag det! 

/ Leijon

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Lennart » Pimpelpodd - Säsongssummering:  ”Hur går det med er pimpelbibel? Den skulle ju vara klar för flera år sedan?”

  • Claes » Pimpelpodd - Varmkorv:  ”Göran Ingvald i linköping har lite större spolar till sina spön och verktyg för ..”

  • Johan Händig » Tävlingshelg i Umeå:  ”Grattis till vinnaren. Ser framemot fler tävlingar under det innevarande året. ”

  • Calle » Pimpelpodd och genomgång av SM:  ”Stämmer bra. Lag nedanför gränsen hade INTE över 50 fisk. Eller vi kanske hade 5..”

  • Utfyllnadsfiskarn » Hjälp oss!:  ”Jättebra podd ni har! Utveckla gärna det där med utfyllnadsfiskare. Vilka som är..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln