Galenskap eller målmedvetenhet…?

Metallicas ”One” börjar spelas på telefonen bredvid mig, samtidigt som min fru kommer in i sovrummet för att lägga sig för natten. Klockan är 02:45 och ute snöar det för första gången i år.
 
”Ska du verkligen åka i det här vädret?” undrar hon. ”Ja, det är klart jag ska. Det är bara att ta det lugnt…” menar jag. Jag går ner för att fixa frukost och matsäck och möts av en överraskning. Min fru har bryggt kaffe och hällt upp på termos till mig! Snabbt fixar jag några mackor, äter, borstar tänderna och sätter mig sedan i den uppvärmda bilen. Nu väntar sex timmar bilkörning i, för västsverige, usla bilkörningsförhållanden. Själv är jag uppvuxen på småländska höglandet och van vid is och snö. Här nere borde det utfärdas en klass 4 varning… ”Håll er inomhus och ge er absolut inte ut på vägarna!”
 
Vägarna är inte plogade utan moddiga och spåriga av den sparsamma trafik som varit under den tidiga natten. Ju längre norrut jag kommer desto bättre är vägarna – plogade och med sammanpressad snö på vägbanan. När klockan närmar sig halv tio anländer jag till Ösjön utanför Borlänge. Termometern visar på 18 minusgrader och jag börjar undra om jag verkligen är riktigt frisk. Jag drar dock bak mitt säte så långt det går och tar på mig fiskekläderna, lager på lager av ull. Sist men inte minst åker stövlarna, hängselbyxorna och jackan på. Nu är jag redo!
 
Vigt hoppar jag ur bilen och hälsar på alla som ska vara med på tävlingen. Det är ett kärt återseende så en och annan kram delas ut. Åtta man och en kvinna har trotsat kylan för att göra upp om segern i mormyskatävlingen. För min del är det första gången jag kommer ut på is, de andra har redan hunnit med en eller annan tävling. Förhoppningarna om en framskjuten placering för min egen del är låga.
 
När jag efter avslutad tävling ringer min fru så undrar hon om jag verkligen är helt klok. Att köra sex timmar mitt i natten, i halvdåligt väglag, för att mer eller mindre sitta stilla ute på en is i fyra timmar när det är 18 minusgrader menar hon inte låter särskilt vettigt. När jag säger att jag är nöjd med min sjätteplats i min första tävling för året, hör jag hur hon skakar på huvudet och höjer på ögonbrynen.
 
Efter en neslig sistaplats på söndagens tävling åker jag de långa milen hemåt och börjar fundera. Är jag galen eller bara målmedveten?
 
Skitfiske!

/Marino Sanvincenti

PS. Följ bloggen från Mormyska-VM i Ukraina som drar igång imorgon tisdag!

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Sune lindh » Pimpelpodd #7 2022 - Sm resume:  ”Absolut gråt inga tårar mä krokkungen och snabburgs ätaren Christer Skau”

  • Martin Johansdon » Patent på pimpelspö!:  ”Stefan Rose'n jag har ett näst intill oanvänt med dekal och allt. ”

  • Janne Kronhöffer » Ställning Pimpelsport Cup efter DT 7:  ”Må bästa man kvinna vinna Jesper Dyberg verkar vara jämn han leder tror han vinn..”

  • Stefan Göransson » Pimpelpodd #1 2022:  ”Har aldrig gått bra på den sjön och nu hade jag 1 kg efter första 2 Timmarna sen..”

  • Kenneth Johansson » FISKE MED BALANSPIRK:  ”Jag läste reportage dit om balanspirk själv kör jag uteslutande bara med balansp..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln