SM Örträsk 2016 - SM guld

Foto: Jonas Seger
Foto: Jonas Seger
Uppladdning i startfållan. Foto. Björn Borg Uppladdning i startfållan. Foto. Björn Borg

För min del började förberedelserna inför 2016 års SM redan ifjol, för exakt ett år sedan. På vägen upp mot SM i Norsjö, där jag fiskade åt mig en bronspeng ind och ett guld i lag, testade nämligen vi från Sveg samt Erik Örträsksjön för första gången. I det läget hade arrangörerna ännu inte bestämt sjö till SM 2016, men vi hade på känn att dem gärna ville ha tävlingen på den stora avlånga sjön intill byn. Under ett par timmar testade vi av olika delar av sjön, samlade ihop våra intryck och gjorde en summering för hur vi tänkte oss att fisket skulle bli nästa år. Om vi blev något klokare angående sjön som tävlingsvatten då låter jag vara osagt, men det kändes bra att man åtminstone hade fått en känsla för sjön och omgivningen.

Väl på plats igen i Örträsk på lördagsmorgonen hade jag ett mindre lyckat NM i ryggsäcken och hela den lätta utrustningen från Finland, dvs 30-40 mm pirkar och stlk 16 krok, var utbytt mot betydligt tyngre pjäser. Taktiken var klar, jag skulle ta mig upp mot norra delen av sjön vilket var cirka 5 km från starten. Troligtvis skulle ett fiske efter den större abborren på mellan 5-10 meter krävas. Utgångstiden började och rätt snart förstod jag att vi skulle bli många på övre delen. Inte nog med att området såg bra ut på djupmässigt, det var extremt bra före på isen också vilket gjorde att många tog sig långt på sjön bara genom att gå i 30 minuter. Avvaktade därför lite efter halva trippen för att se hur de andra i täten skulle sprida ut sig och valde till sist att dra mig åt höger. Strax efter startskottet ljöd var vi omkring 20 pers i området och jag förstod att fler skulle tränga sig på och att det skulle bli en utmaning utöver det vanliga då dessutom flera av förhandsfavoriterna fanns intill.

Jag släppte ner en 55 ans pirk med en 12:ans trekrok i mitt första hål och fick två fiskar följt av tre fiskar i nästa hål. Bytte snabbt till en balanspirk som hade fungerat vid testfisket (man måste ju våga för att vinna på ett SM tänkte jag) men inte en stöt till i hålet jag fått tre i. Tänkte ”dödade jag hålet nu!?” Försökte ”smygdra” de första fiskarna för att inte dra åt mig allt för mycket uppmärksamhet från dem runtomkring. Läget var nämligen minst sagt kritiskt eftersom flera fiskare tryckte på från starthållet. I fjärde hålet fick jag ytterligare två snabba 80 grammare och nu gjorde jag ytterligare ett djärvt val. Direkt efter andra fisken bytte jag till en större pirk med enkelkrok som agnades med mask. Ner med grejerna och lyckades få 3 till med större snitt. Dessa satt som en smäck långt in i svaljet och där och då kände jag att jag hittat rätt material för dagen och att läget till framgång fanns inom räckhåll om jag hade lite tur samt kunde förvalta området och ta rätt beslut.

Därefter plockade jag på mig fisk efter fisk i en lika lugn och smygande som jämn takt. Största exemplaren landade på över 5 hg och alla satt som en smäck. Jag försökte se allmänt ointresserad ut där på isen och eftersom jag inte alls hade något ”öshål” uppfattade nog inte heller så många hur mycket jag egentligen samlade på mig. Såg fiskare som Thomas "RM", ”Baddarn” och Johan Sjölén försöka hitta egna fiskeytor längre in i viken, men flera gånger blev de påsprungna och ”stjärnade”. Det var ett smärre krig som försiggick framför mina ögon och själv hamnade jag, trots att jag inte satt långt ifrån, ändå lite bredvid den värsta hetsen. Med andra ord ett bra läge för att få flytet i fisket tillräckligt länge.

Emil Sjöberg, som var ute och tittade på tävlingen, kom förbi mig 1,5 timme in på tävlingen och konstaterade att jag hade bra snitt på fisken och att jag låg med i toppen. Träffade även på Thomas RM Larsson en stund därefter och han hade lika många till antal som mig, men mindre snitt. När Stefan Gren så kom tätare inpå mig med mindre än halva tävlingen kvar bedömde jag att jag hade omkring 6 kg och sa med glimten i ögat eftersom jag skymtade en smäcker tafspirk. – ”Stefan, du kör med för små grejer”. Gren kom och tittade på min fångst och mitt material, flinade och bara skakade på huvudet.
Du blir svårslagen idag, var Stefans kommentar.

Vid den här tidpunkten började de mesta ytorna på norra änden av sjön bli uppborrade och således avtog också fisket. Jag bestämde mig istället för att driva upp ett högt tempo, varvade tafs med en mindre vertikalprik och fiskade mest gammelhål för att samla på mig så många ”extra” abborrar som möjligt. Missade förvisso en riktig kluns i ett hål med timmen kvar (vilket säkert vissa hörde…) men i övrigt tappade jag väldigt få fiskar. Landade slutligen på drygt 80 fisk, gissningsvis upp mot 8 kg, och begav mig hemåt några minuter innan slutskottet ljöd för att inte riskera något. Av rapporterna förstod jag att jag låg riktigt bra till, men givetvis kan alltid någon ha fått ett drömhål någonstans. En medalj kändes dock realistisk om vi i norra änden inte hade missbedömt fisket totalt. Väl framme vid invägningen visade det sig mycket riktigt att jag hade en riktigt bra vikt, inte minst eftersom att arrangörerna nästan tappade hakan när jag lyfte på påsen på vågen. 9197 gram!

Ingenting är som bekant klart innan resultatet läses upp och visst var det nervöst, även om rapporterna skvallrade om att jag hade vägt in den tyngsta påsen. Men den här gången var det helt enkelt så att det var MIN dag. En sådan där dag då man har den tur som krävs i kombination med att många små rätta beslut och avvägningar under tävlingen går ens väg. Och att få äntra podiet som totalvinnare i SM, och lyfta det klassiska vandringspriset som vandrat från mästare till mästare ända sedan 1970-talets början, var i sanningens namn en lika härlig som märklig känsla. Ni vet när man känner både total glädje samtidigt som man fylls av en slags trötthet som kan infinna sig i situationer då man kämpat för något under lång tid och så plötsligt sker det och anspänningen släpper.

Nu några dygn senare har lugnet åter infunnit sig och jag har haft tid att smälta de första intrycken en aning. Jag vet att alla tar sina egna vägar till framgång, och jag vill hävda att min resa till detta SM-guld grundar sig i en långsiktig och målmedveten plan där jag under ett tiotal år har försökt utveckla mina starka sidor som pimpelfiskare samtidigt som jag verkligen har arbetat för att förbättra mina svagare sidor. Att delta i svårfiskade tävlingar har därför varit lika högt prioriterat som att delta i mer fiskrika lättfiskade tävlingar. Att lära mig behärska, och få en tro på, olika fiskemetoder en annan. Att analysera mina egna prestationer efter de tävlingar jag deltagit på har varit ett tredje. Att vara nyfiken och våga prata mycket pimpel med likasinnade ett fjärde och att ha en så pass bra grundfysik så att inte kroppen skall vara ett hinder för hur jag lägger upp mina fiskeplaner har varit en femte. Och kontentan av min plan gör att jag numera, åtminstone mentalt, inte känner mig helt avsågad på förhand oavsett vilket slags vatten som väntar. Givetvis LÅNGT ifrån fullärd, men åtminstone en bit på väg…

Avslutningsvis vill jag passa på att tacka alla Er vänner och bekanta som hört av sig efter mitt SM guld. Det VÄRMER och kommer göra så ett bra tag framöver! Och själv vill jag gratulera arrangörerna från Örträsk för en jättebra genomförd tävlingshelg. Vi var nog många som var en aning osäkra vad vi kunde förvänta sig av den nystartade fiskeklubben SPÖ på förhand och kritik lyftes mot att förhandsinformationen var för snål. Men klubben levererade sannerligen med ett gott bemötande och snabba invägningar, prisutdelningar och resultatlisor! Jag vill också passa på att gratulera alla medaljörer från helgen, och ett speciellt grattis riktas till vännen tillika fiskenestorn Erik Ornils från Bollnäs som så sent som i somras var riktigt klen och inlagd på sjukhus. Nu tog den rackarn ett brons i ÄHV och man kan bara önska att man själv har samma drivkraft i den åldern. Jag vill även skicka ett riktat grattis till CFC Sundsvalls guldlag från i söndags. Ett gäng supertrevliga killar, tillika vänner, som alltid lättar upp stämningen. 52 kg..., svettigt och en grym prestation! Sist men inte minst vill jag tacka min klubb Svegs SFK för en supertrevlig helg. Lördagskvällens gemensamma middag, med guld- och champagnestänk, kommer jag alltid att minnas. Vilket otroligt härligt och roligt gäng ni är. Om lördagskvällens festligheter var en orsak till att Sveg sedermera blev utan lag-medalj i år låter jag vara osagt, men det jag däremot vet är att Sveg kommer tillbaka med två starka lag redan till nästa år SM och då jä….

Nu åker min pimpelutrustning in i förrådet för den här säsongen. Om några månader drar vi igång igen!

Tack för nu.
Martin

Etiketter: sm

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Greger Carlsson » PMC, Pimpesport Mormyska Cup:  ”Välkommen till Örebrodistriktets öppna DM på Högsjön 17 februari”

  • Erik Tikkanen » Demokratins dilemma:  ”Måste bara säga att det var riktigt tråkigt att denna motion inte röstades fram...”

  • Peter » Demokratins dilemma:  ”Synd att det röstades ner! Jag ser ingen anledning till varför man skulle behö..”

  • Martin » Demokratins dilemma:  ”Hej Kenneth! Och tack för ditt inlägg i debatten. Jag respekterar ert beslut och..”

  • Kenneth Karlsson » Demokratins dilemma:  ”En gäddfiskare var åtminstone på plats, har varit ordförande i Svenska Gäddklubb..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln