Nyårskulan i Skellefteå


När man fiskat på samma tävlingsplats flera år gäller det att ha en strategi. För 3 år sedan startade jag rakt utanför husvagnarna på udden och blev trea. När Sven-Åke Lööv och hans bror Lars tillsammans med mig drog upp riktlinjerna var vi skulle fiska hade vi tre helt olika utgångspunkter för start. Bra!

Jag skulle starta direkt på udden. Pekka Lampela, Staffan Ögren och 5 till hade samma tankar. När statskottet small av, borrade jag mitt första hål. Helt dött. Djupet runt 3 meter. Lite för djupt. Andra hålet en meter grundare 2 minuter senare gav först ”gohålet”. Under 5 minuter nappade småabborrarna piggt på min av abborröga agnade mormyshkan storlek 14. Ett kilo! Skön start. Nytt hål lite närmare land gav ett 10 tal småabborrar. Nästa hål gav ytterligare nästan ett kilo. Sedan kom de obligatoriska bomhålen, när jag försökte söka fisken med lite avstånd från mina medtävlare.

Förflyttning längre in i den lilla viken en halvtimme senare gav bra resultat. Några bonusfiskar runt hektot  gjorde att i min skrylla nu innehöll dryga 4 kilo och 45 minuter kvar av tävlingen. Staffan som en stund tidigare hade ett guldhål med nästan 2 kilo pigga abborrar hade nu passerat mig förstod jag. Förflyttning igen ett 10 tal meter borta för honom på ett helt oborrat område  gav mig en känsla att nu hade jag åtminstone kommit ikapp honom. För här dök ett 20 tal abborrar från de 2 hål som jag borrade där. Inga stora, men runt 20 grammare och pigga.  Jag pratade med Staffan och konstaterade att vi säkert skulle bli etta och tvåa om vi hade lite flyt sista halvtimmen.  Men det flytet hade vi inte.  Staffangick helt bom och jag borrade sönder min borr i ett sandlager i isen när en kvart återstod. Bara att söka fisk i gammelhål.  5 abborrar i 20 gramklassen sista 5 minuterna ökade min känsla för att det skulle räcka.

När avlutningssmällen avklingat gick jag fram till Pekka som hade återkommit efter en utflykt med inte alltför gott resultat. Men hans sista hål en liten bit norrut från där vi startat hade varit hans bästa. Många pigga fiskar. Han trodde att han kommit upp till 3 kilo. Mina dryga 5 kilo som fanns  i skryllan gav mig tro att det skulle stå mellan Staffan Ögren och mig om vem som skulle vinna.

När endast Mattias Markström återstod att väga in låg jag etta och Staffan tvåa. Naturligtvis bröt Mattias in sig på andra platsen med 20 gram mer än Staffan.
Skönt att få avluta 2016 med en vinst över alla Västerbotten och Norrbottenfiskare.

Stig Granström

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Greger Carlsson » PMC, Pimpesport Mormyska Cup:  ”Välkommen till Örebrodistriktets öppna DM på Högsjön 17 februari”

  • Erik Tikkanen » Demokratins dilemma:  ”Måste bara säga att det var riktigt tråkigt att denna motion inte röstades fram...”

  • Peter » Demokratins dilemma:  ”Synd att det röstades ner! Jag ser ingen anledning till varför man skulle behö..”

  • Martin » Demokratins dilemma:  ”Hej Kenneth! Och tack för ditt inlägg i debatten. Jag respekterar ert beslut och..”

  • Kenneth Karlsson » Demokratins dilemma:  ”En gäddfiskare var åtminstone på plats, har varit ordförande i Svenska Gäddklubb..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln