Tävlingsfiske med mormyska

Plötsligt ser jag ryssen komma rusandes över isen mot en plats nära letten som drar fisk. Jag ropar på min fiskare i rutan att snabbt göra en kort förflyttning för att hindra ryssen samtidigt som min kille ska få en bättre plats där det kan finnas mer fisk.
 
Efter att ha varit kapten för svenska landslaget i mormyska, Team Sweden Ice, på flera VM så har jag uppmärksammat en stor skillnad på hur vi fiskar mormyska i Sverige och internationellt. Man mäskar betydligt hårdare och aggressivare utomlands. De bästa nationernas fiskare letar efter aktivt ätande fisk, sitter sällan i ett och samma hål för att vänta på att fiskarna ska hitta ditt mäsk och din mormyska, och mäskar därför betydligt mer och oftare. Avtar nappen trots loosfeeding mäskar de igen och byter hål.
 
De bästa fiskarna i världen springer nästan lika långt på en mormyskatävling som en pimpelfiskare gör, dock fortfarande på en begränsad yta! På tävlingar i Sverige sitter man gärna länge och nöter i ett hål och väntar på att fisken skall komma dit.
 
En mormyskafiskare är ofta en uppfinnarjocke som gärna tillverkar sina egna spön, skryllor med mera. Utrustningen som används är dock generell. Man använder 1-6 mm mormyskor av volfram i diverse färger som väger från 0,1-1,2 gram med krokar från storlek 12-24 och linor från 0,05-0,12 mm.
 
Ytterst på spöklingan sitter en nappindikator som ska vara avvägd för vikten på mormyskan. De större och grövre dimensionerna används i första hand vid fritidsfiske medan de nättare prylarna främst används vid tävlingsfiske.
 
Precis som i allt annat fiske finns även här en uppsjö av olika sorters spön varav många är hemmabyggen. På senare år har varpspön blivit allt vanligare hos både fritids- och tävlingsfiskare i Sverige, Internationellt är dock balalajkaspön allenarådande. Vid mormyskafiske är det även tillåtet att mäska för att locka till sig fisken då nästan alla fiskarter räknas vid tävling.
 
I Sverige är mormyskafisket av naturliga skäl mest förekommande från Mälardalen och norröver. Det genomförs i snitt två till tre tävlingar per helg under vintern vilket är betydligt färre än vad det finns pimpeltävlingar. Anledningen kan vara att mormyskafisket är en i Sverige yngre metod än vanligt pimpelfiske och att många tror att det är knepigt med mäsk.
 
Mormyskafisket bedrivs på en begränsad yta som ska vara så pass tilltagen att varje tävlande har minst 400 m2 att förfoga över. Vid svenska tävlingar använder man sig ofta av en yta som är avruskad med grenar eller som begränsas naturligt av en udde, en ö eller liknande. Vissa klubbar använder sig dock av rep som spänns mellan pinnar som borrats ner i isen. Avruskade eller naturligt begränsade ytor är sällan rätvinkliga medan de som begränsas av rep görs rektangulära. Vid internationella tävlingar är fiskeområdet just rektangulärt och tydligt avgränsat. Tävlingstiden är allt från tre timmar på VM till fem timmar långa lokala tävlingar i Sverige.
 
Själva fisket med mormyska kan utföras på många olika sätt och det är ofta mycket individuellt. Vanligast är att man sänker mer mormyskan till botten och darrar samtidigt som man drar den sakta upp någon decimeter eller två. Därefter sänker man den ner mot botten omväxlande med och utan darrningar. Med rätt avvägd nappindikator kan man få fin och mjuk gång på sin mormyska vilket man bör testa och träna på i till exempel en hink så man ser hur den rör sig i vattnet.
 
En annan vanlig metod är att börja någon decimeter över botten och sakta sänka mormyskan, med eller utan darr. De allra vassaste mormyskafiskarna i världen börjar istället redan strax under iskanten med att sänka ner mormyskan hela vägen ner till botten med mycket darr. På så sätt får de även bonusfiskar som kanske inte är superintresserade av mäsket på botten. Väl på botten lyfter de snabbt upp en eller två decimeter och upprepar sänkningen.
 
Det gäller verkligen att vara koncentrerad på sin nappindikator då nappen kan vara mycket försiktiga. De fiskar man fångar kan vara mycket små, ibland inte större än några få cm. Nappindikatorer finns det också många olika sorter, men den bästa jag hittills stött på tillverkas av en amerikansk vän. De finns i fyra olika hårdheter som passar till olika vikter på mormyskorna.
 
Inför en mormyskatävling har man först en genomgång av reglerna och därefter en transporttid för att ta sig till fiskeområdet. De tävlande går in på tävlingsytan fem minuter före start och markerar där sitt första hål med en numrerad flagga eller pinne. När startsignalen går får de börja borra sitt första hål. Varje tävlande har två flaggor som får användas till att markera sina hål med och det är endast i sina markerade hål de får fiska och mäska.
 
Tävlingsdeltagarna får borra hur många hål som helst men endast om de först markerat med sin flagga som de får flytta hur de själv finner är bäst. När de borrar sina hål måste de vara minst fem meter från närmaste hål som är markerat av en annan tävlande. Bäst är att vinna rätten att borra sitt första hål i ett hörn. Då kan den tävlande med sina två flaggor avgränsa ett område där övriga tävlande inte kan komma in och störa dig i.
 
Mäskningen kan vara helt avgörande under en tävling. För mycket mäsk i hålet får fisken att skygga eller försvinna, lagom mängd och du kan bli sittandes i samma hål större delen av tävlingen.
 
Man startar oftast med att mäska i ett hål och låter det vila en stund så fisken hittar dit. Man kan släppa ner en liten boll i storlek som en pingisboll eller använda en mäskklocka, vilket alla gör internationellt, för att få ner mäsket till botten och få det att landa på rätt plats under hålet. Mäsket är gjort av ströbröd med olika ingredienser som oljor samt artificiella och naturliga smaktillsatser, färgämnen och frön. Det finns speciella färdiga mäskblandningar att köpa som är tillverkade för att locka till sig specifika arter. Det svåraste och viktigaste är att få bra konsistens på sitt mäsk: inte för fuktigt, då ligger det kvar som en klump på botten, och inte för torrt, då stiger mäsket uppåt i vattnet.
 
Färska jokers, bloodworms, pinkies och maggots används också för mäskning både med mäskklocka och loosefeeding, det senare innebär att släppa beten eller löst mäsk på vattenytan så det sakta får singla ner genom vattnet.
 
Mormyskafisket som tävlingsfiske är socialt men här pågår även en hel del tjuv- och rackarspel mellan de tävlande. Tävlingsfisket är lika mycket taktiskt som tekniskt och kunskap om var man skall borra sina hål i förhållande till sina egna och andras hål tar tid att lära sig. Det gäller lika mycket att hindra motståndaren att fånga ”din” fisk som att hitta och behålla fisken för sig själv.
 
Blir du sugen på att pröva på mormyskafisket så kolla upp var mormyskatävlingarna genomförs i vinter. Kolla till exempel pimpelsport.se, Stanges lista eller kontakta din lokala klubb. Skaffa dig ett par tre mormyskaspön, några mormyskor och lite mörtmäsk och kom till en tävling. Sannolikheten att du kan få goda råd och tips där är stor!
 
/Marino Sanvincenti
Kapten för Team Sweden Ice

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • ALEXIA BARRY » Ny Go fish it :  ”Hej allihop, jag är väldigt glad över att få klippa detta mitt fantastiska vittn..”

  • Bernada Gaspar » Ny Go fish it :  ”Jag heter Bernada Gaspar. Av respekt för dig och dina besvärjelser måste jag gör..”

  • Alenka Egon » Ny Go fish it :  ”Det här är webbplatsen jag läste om DR ISIKOLO och kontaktade honom för att hjäl..”

  • Lora Milan » Ny Go fish it :  ”Jag lovar att dela detta vittnesbörd över hela världen när min pojkvän återvände..”

  • Loreta Emilio » Ny Go fish it :  ”DR ISIKOLO är helt enkelt den bästa trollformaren och hjälparen. Jag heter Loret..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln